Var det sista gången man tittade i detta "warehouset"?

Kanadensisk dödsvodka!

The pond hockeyman are ready tooooo ruuuuumble!

Philip, Brad Woods och jag på "after hockey". Great players and great fans!

Inför 1743 personer piskar Corner Brook Royals upp Eastlink Seebee Stars med 9-4 i WCSHL.

Pond hockey Wunderbaum, only in Canada!

Många Gorthonsailors har blivit förälskade på detta schappet.

Vår shoppingbil.

M/V Transfighter väntar på last.

Varför bygga nytt när det gamla fungerar?

Saluför ni hummer?

Varför gillar man just denna hamnen så mycket?

The perfect pond hockey stick! Merci, JM.

Vi är hemma med det lyser inte. :(

Att kasta in lite ölmuggar på isen är helt okej i Canada. :)

LNAH-hockey kräver den helt makalösa rätten poutine. Pommes, ost och brunsås!

3L Riviere-de-Loup vs CoolFM Saint des Georges, slutresultat 3-4.

Far missar inte en chans att spela lite golf.

Gros Cacounas A-lag anno 1932.

Blomkålspizza och stora öl i Gros Cacouna. Jag kommer sakna den lilla byn.

Dresscode ala innebandyproffs.

Full rulle i Gros Cacouna.

Det blir fullt i båten!

Övning ger färdighet?

Jag trodde jag hade allt, men icke. En monstertruck som man styr med sin iphone saknades. Jag är nu hel som människa.

Jag har en, kommer du någonsin få en? Finns att köpa på plats och endast där!

Sista eleverna på Canadian Ballast Report University.

Lyft rampen!

Julgranarna står gröna men lokala snöfall kan förekomma.

Jag är mycket nöjd med att avsluta min tid i Philadelphia med detta köp. En replica på Bernie Parents mask från 1973.

Det var ett tag sedan hon låg på märket.

S/S United States, för sista gången.

The City of Brotherly Love och Mårten med några nystulna motorcykeldäck.

Barnen fick hamburgare.

Dom vuxna åt ribs.

Junior Captain and Senior Captain, bästa som går att uppbringa!

Två generationer sjömän vid ett klassiskt fartyg.

God afton och god morgon ombord på Transwood.

Med anledning av sista ankomsten till Philadelphia så bjuder bloggen på novellen "Kvinnan från dreamland" av Ivan Parker.

Kvinnan från Dreamland

eller

Sleven som bara ville bada bastu.

av: Ivan Parker

- You can´t be serious! If I pay you 5 dollars, I can drink as much as I want, the whole night?

- Yes, that´s right.

- Alright! Grabbar, vår lycka är gjord, för fem dollar får vi dricka hur mycket vi vill. Jag betalar!

Aldrig har väl en andrestyrman varit så glad, speciellt inte om man har som vana att aldrig lämna hytten utan en korkskruv i baklomman

?in case of?.

För att ytterliggare beskriva vår andrestyrman kan nämnas att han var i 40-årsåldern, med rakt axellångt stripigt hår, självlagade

tänder med blandat resultat och ett ärrat ansikte. Han gick företrädesvis klädd i skjorta och jeans och som fotbeklädnad ett par vita

loafers. Hans stora passion i livet var gitarrspel o sång och hans paradnummer var Gamle Svarten samt balladen om myran som fastnade i

ett Toy. Den sistnämnda var han särskilt stolt över tack vare ett, enligt honom själv, mycket avancerat fingerspel mitt i visan.

Vidare kan nämnas att hans kropp var täckt av diverse tatueringar, de flesta hemgjorda, dock inte den senaste, FTW (Fuck The World),

tydligt markerad med stora bokstäver på övre delen av högerarmen.

FTW-budskapet återfanns också på maskinslevens taniga och gängliga kropp, men inte på armen utan på vänster sida bröstet, strax under

den tatuerade Jesusbilden. Sleven, som var i 25-årsåldern och dessutom finne, var min bästa kompis ombord och vi försökte alltid gå

iland om tillfälle gavs.

Just ett sådant tillfälle var denna kvällen. Tidigare på eftemiddagen hade vi angjort Philadelphia i Pennsylvania efter en flera

veckor lång sjöresa från Finland. Praktiskt taget hela besättningen var ute, för vem vill sitta ombord en fredagkväll i en amerikansk

storstad?

Vi skålade och drack, men varför var det då fria drinkar? Jo, puben ifråga hade haft stängt för ombyggnation och öppnade igen, just

denna kvällen. Man ville väl premiera sina stamkunder och andra med för den delen, för visst hade det blivit fint där inne.

Men inte hade de väl väntat sig en hel besättning törstande svenska sailors med en andrestyrman i vita loafers i spetsen. Nej, tanken

var nog att man skulle ta en drink och mingla runt, tala om hur fint det hade blivit o s v.

Så här i efterhand undrar jag vad vår nota egentligen borde slutat på.

Men nu gick jag nog händelserna i förväg lite. Tidpunkten var i mitten av 90-talet och fartyget vi kommit med var ett av

Gorthonflottans äldsta och sämsta. I maskin var man tvungen att bära gasmask p g a alla avgasläckorna, och ett par brända utströmmare

om dagen kunde man ibland räkna med på den gamla uttjänta Pielsticken. Jag var mönstrad som motorman och tillsammans med sleven kanade

vi omkring i ett ständigt lager av dieselolja på durkarna, allt medan ?världens snyggaste rep? (enligt han själv) aldrig lämnade

svarven och förstemaskinisten växt fast vid sin godispåse i kontrollrummet. Andremaskinisten skymtade ibland förbi med sitt stora röda

ZZ Top-skägg. Jag tror han jobbade dygnet runt.

Chiefen minns jag inte.

Om det var dåligt i maskin var det inte ett dugg bättre på däck. Färgen flagnade och på resan in mot Philadelphia hade en ballasttank

blivit toppad. Inget märkvärdigt i sig om det inte vore för att tankinnehållet delvis bestod av tjockolja. Svarta ränder täckte det

gröna däcket och ner över den vita babordssidan. Men detta var inget problem för vår påhittige bås från Gotland, som snabbt fann sig

och slängde ut en lotslejdare över sidan och klättrade ner men en färgspruta. I 14 knops fart målade han över ränderna, och likt en

vit svan kunde vi angöra den amerikanska kontinenten. Att komma till kaj med svarta oljeränder på sidan är ingen höjdare om man vill

vara kompis med US Coastguard, men vad gjorde det när vårt fartyg redan var klassat som den näst sämsta på hela den amerikanska

östkusten.

Vårt fartyg hade nog inte varit så dåligt om det bara hade funnits en bastu. Jag och sleven drömde alltid om en bastu efter 12 timmars

slit nere i det gasfyllda maskinrummet, 7 dagar i veckan.

Vi hade sett vår chans cirka ett år tidigare då den gamla tvättstugan blev ledig. Men några obstinata styrmän hade med skepparns goda

minne sett till att det blev ett gym istället. För vilka andra än styrmän har tanken på ett gym när varje dag i maskin var som ett

träningspass för en 10-kampare.

- Ni har ju en bastu där nere, hade en menlös andrestyrman från Donsö sagt med ett hånleende.

Visst, det är varmt där nere, men det är inte riktigt samma sak att vistas i ett 60-gradigt maskinrum, där oljedimman pressas in i

porerena, där varje dag säkert betyder ett par dagars kortare livslängd. Jämför då med en helande 90-gradig ånga i en bastu, som

balsam för en kropp och själ.

Men åter till baren med de fria drinkarna:

- Det är tamejfan den bästa bar jag någonsin varit på, skrockade andrestyrmannen och skålade med skeppskamraterna, hela

puben, ja säkert hela USA.

- Kolla, dom har buffé också, utropade en matros.

- Mot byssan! Vrålade andrestyrmannen och pekade ut riktingen med sin FTW-prydda högerarm.

Kvar vid bardisken satt jag och sleven.

- Fan, det skulle varit skönt med en bastu, sa sleven.

- Där sa du nåt, sa jag, det måste ju finnas i en stad som denna. Kom vi sticker innan de andra dårarna kommer tillbaka.

Vi lämnade snabbt baren och stod snart på gatan utanför. Men var finner man en bastu klockan halv ett på natten, i en stad man inte

ens känner?

Naturligtvis tar man en taxi. Vi stoppade en bulle på gatan och hoppade in i baksätet.

- Take us to a place where we can have a beer and a sauna.

- Ok, I think I know what you mean.

Chaffisen trampade plattan i botten på sin silverfärgade cheva och vi for gata upp och gata ner, ut genom South Street-delen och in i

en gränd.

Elva dollar kostade resan, och vi hoppade ur och gick mot fastigheten chaffisen pekat ut.

Vi knackade på porten och en lucka i dörren öppnades. En medelålders dam såg på oss med stirrande blick innan hon öppnade dörren.

- Follow me, sa hon och gick upp för en trappa som var av trä.

- Do you have a sauna, frågade sleven.

- Yes, but it´s broken. But you will not be disappointed, I promise.

Uppför trappan följde vi damen ifråga och vid dess slut var det ytterliggare en dörr. Där möttes vi av ett antal damer med asiatiskt

utseende. Det kostade 100 dollar att kliva in genom dörren, men vad gjorde det. Nordatlantens hjältar lämnar aldrig skutan utan rejält

med dollar på fickan.

Vi blev förda till en vit hörnsoffa i ett trivsamt rum och fick varsin öl att dricka. Den smakade gott och vi tog en till. En

medelålders man med mustasch, och iförd endast en vit handduk, passerade oss och hälsade med ett ?Hallo guys?.

Sleven svarade med att ställa sig upp, peka mot mannen och vråla ?Oh my God, it´s a politician!?

Sedan föll han tillbaka i soffan igen och vred sig av skratt. Och jag måste säga att det var ganska roligt att se mannens förvånade

min.

Efter att den andra ölen var slut blev vi bortförda till ett slags tvagningsrum, och på vägen såg vi den trasiga bastun. Efter den

grundliga rengöringen, som i efterhand måste erkännas var mycket bättre en ett bastubad, ifördes vi likadana vita handdukar som vi

sett den amerikanske mannen haft.

Sedan skiljdes min och sleven vägar åt för ett par timmar, och vad som då hände är en annan historia.

Men jag minns än idag slevens försök till konversation med tvagerskan:

- Where do you come from?

- I come from Dreamland.

- Oh, Fuck The World!

Medvind är inte alltid av godo. Time att vaska fartyget!

Redo att skickas iland.

Calinico lagar kaptens favoritfåtölj.

Bästa biffen heter råbiffen.

Kontroll av maskinrummet.

Arga-snickaren var ombord och möblerade om min hytt.

Sångkväll ombord.

Tung-gung på Atlanten.

I kölvattnet.

Vi har tappat lyset.